Den Långa Resan

                                    Den Långa Resa

Kapitel 2

Jag vaknar och ser mig förvirrat omkring. Jag känner starkt lukten av brända  träd.  Jag försöker ställa mig upp, men mina ben vill inte bära mig.

Jag ålar mig fram till vattnet och dricker lite av det iskalla vattnet. Efter ett tag  på marken börjar mina ben vakna till liv igen. Det tar inte lång tid innan jag står upp igen. Jag skrittar in mot skogen och jag hör hur fåglarna sjunger som om ingenting har hänt.

Varje gång jag sätter ner hovarna hör jag knastrandet av brända grenar och buskar. När jag har gått i en timme får jag en känsla av att någon tittar på mig. Jag skakar snabbt av mig känslan och fortsätter. Helt plötsligt hör jag hovsteg bakom mig. Jag vänder mig om och tittar rakt in i ett par bruna, vackra ögon.

Vi ser på varandra bara några minuter innan någon får ur sig något ljud.

-Hej!  Vad heter du, frågar jag osäkert.

-Hej! Mitt namn är Wildchild, svarar hon lite osäkert.

-Vad heter du, frågor hon sedan.

-Jag heter Champion, säger jag lugnt till henne.

-Vart är du på väg då, frågar hon sedan.

-Jag ska till den Gömda Dalen, svarar jag lite bestämt.

- Får man följa med, frågar hon lite ängsligt.

-Ja, jag antar det, men det är mina regler som gäller, svarar jag med självsäkerhet i rösten.